Denna superpopulära bakelse gjorde entré i mitten av 1800-talet. Den 17 november är det lämpligt att frossa i detta bakverk.
Carl-Bertil Widell, konditor och sockerbagare i Malmö (gick bort 2016) hävdade att bakelsen ” känns som ett smycke i munnen” och är ”som julafton för magen”.
I Historiebok för kakälskare, skriven av Dick Harrison och Eva Helen Ulvros, beskrivs bakelsens troliga ursprung. Dels kan den från början ha varit en tårta tillägnad en lydkung över Korsika. Men eftersom fransmän kopplade samman Korsika med kejsaren Napoleon så fick tårtan och sedan bakelsen namnet Napoleon. En annan tanke är att bakelsen med sin ljusa glasyr syftar på Napoleon I-s vita väst. Eller så är ursprunget snarare en tårta från Napoli (Neapel). Under 1800-talet la man mera vaniljkräm och sylt mellan bottnarna än vispgrädde, som ju var svårt att förvara. Men i vilket fall som helst, skriver Harrison – ”bör de dock alltid ätas nygjorda, eftersom smördegsbottnarna blir sega om de får stå för länge”.
Här finns receptet Napoleonbakelse.